Firefly igen - 8
Här kommer ett knippe bilder på Fairey Firefly TT (som i Target Tug) Mk.I SE-BRI som ställts till bloggistens förfogande av Gösta Frödeberg. Den inledande är tagen i Ängelholm, antagligen efter det att flygplanet repererats efter ett haveri där i slutet av november 1950. SE-BRI hade då levererats till Svensk Flygtjänsts målflygverksamhet bara några månader tidigare.
Ämnet Fairey Firefly och Svensk Flygtjänst är återkommande topics här på bloggen. Företaget använde Firefly TT.1 under åren 1949-63, detta totalt i ett 20-tal exemplar. Läs mer i de tidigare inläggen Firefly igen - 1, Fireflyg igen - 2, Firefly - 3, Firefly igen - 4, Firefly igen - 5, Firefly igen - 6 och Firefly igen - 7.
Torslanda tidigt 50-tal. Från vänster ser vi Gösta Frödeberg, Kalle Wallén och Rune Freiholtz framför SE-BRI.
Den 5 mars 1952 buklandade SE-BRI på Torslanda (ovan). Fireflyn kom att repareras vid F 9 på Säve och därefter åter tas i tjänst. Dock kom den fortsatta karriären för SE-BRI inte bli speciellt långvarig. Den 18 september 1954 totalhavererade flygplanet vid Ringenäs utanför Halmstad (nedan). Orsaken var brand på grund av motorfel, besättning klarade sig med diverse skavanker.
Så här skrevs det i en artikel publicerad i GT för några år sedan:
Vid en flygning, också med en Firefly, fick piloten på väg mot Torslanda se att några objudna personer uppehöll sig vid hans nybyggda sommarhus vid Hällsvik. Forcerad landning för att tillkalla polis. Så forcerad att han landade utan att hinna fälla ut stället! Smärre brand uppstod men planet togs efter reparation åter i tjänst.
Just det här flygplanet var en kvalificerad olycksfågel och hade redan tidigare havererat vid Ängelholm och några år senare fick det motorstopp över Ringenäs skjutfält utanför Halmstad. Nödlandade på en åker, kolliderade med en stenmur, brand, totalförstört. Besättning undslapp dock med smärre skador.
Den citerade texten kom från en artikel som var uppföljare till en recension av boken Målflyg skriven av Åke Hall. Denna bok rekomenderas å det varmaste för den som vill veta mer om Svensk Flygtjänst.
Fairey Firefly var knappast en typ som var känd inom Svensk Flygtjänst som den tillförlitligaste. Men man hade fullt upp, flög - och därmed mekade - mycket. Hur många timmars mekande behövdes egentligen för en timmes flygning? Och detta i ur och skur, sommar som vinter. Man undrar...men detta var en av realiteterna under Kalla kriget. Är det fler än jag som upplever att målflygarna inte fått rättmätig uppskattning för sitt slit denna tid?
Den 5 mars 1952 buklandade SE-BRI på Torslanda (ovan). Fireflyn kom att repareras vid F 9 på Säve och därefter åter tas i tjänst. Dock kom den fortsatta karriären för SE-BRI inte bli speciellt långvarig. Den 18 september 1954 totalhavererade flygplanet vid Ringenäs utanför Halmstad (nedan). Orsaken var brand på grund av motorfel, besättning klarade sig med diverse skavanker.
Så här skrevs det i en artikel publicerad i GT för några år sedan:
Vid en flygning, också med en Firefly, fick piloten på väg mot Torslanda se att några objudna personer uppehöll sig vid hans nybyggda sommarhus vid Hällsvik. Forcerad landning för att tillkalla polis. Så forcerad att han landade utan att hinna fälla ut stället! Smärre brand uppstod men planet togs efter reparation åter i tjänst.
Just det här flygplanet var en kvalificerad olycksfågel och hade redan tidigare havererat vid Ängelholm och några år senare fick det motorstopp över Ringenäs skjutfält utanför Halmstad. Nödlandade på en åker, kolliderade med en stenmur, brand, totalförstört. Besättning undslapp dock med smärre skador.
Den citerade texten kom från en artikel som var uppföljare till en recension av boken Målflyg skriven av Åke Hall. Denna bok rekomenderas å det varmaste för den som vill veta mer om Svensk Flygtjänst.
Fairey Firefly var knappast en typ som var känd inom Svensk Flygtjänst som den tillförlitligaste. Men man hade fullt upp, flög - och därmed mekade - mycket. Hur många timmars mekande behövdes egentligen för en timmes flygning? Och detta i ur och skur, sommar som vinter. Man undrar...men detta var en av realiteterna under Kalla kriget. Är det fler än jag som upplever att målflygarna inte fått rättmätig uppskattning för sitt slit denna tid?
