Twilight Kalle - 3
Jag utlovade i Twilight Kalle - 2 en uppföljare. Det tog lite längre tid än vad jag tänkt, men här kommer den. Börja med att njut av Curt Croneruds display med Gul Kalle i Jyväskylä 2001. Och glöm inte att justera upp ljudet en aning...
Därefter bekanta dig kanske med "Situation Gul Kalle" genom att ta en sväng förbi inlägget Twilight Kalle - 1.
Pelle Lindquist besökte Duxford när det var Flying Legends förra sommaren och tog några bilder som han ställt till bloggistens förfogande. Först ut är dock härovan en bild som han tog på samma plats redan den 20 april 2007. "The Mustang formerly known as Gul Kalle" håller på att moteras ner för att skeppas över till Atlanten för att vara med vid Mustangs & Legends i Columbus, Ohio.
Flygplanet var då registrerat i UK som G-CBNM och efter övningarna i Columbus flögs Mussen till Fighter Rebuilders i Chino för en omfattande genomgång. Att kalla det för restaurering kanske var känsligt, detta var ju en väldigt mycket orginal P-51D, eller om vi så vill; J 26. Tanken var att sälja Mustangen i USA, även om det var något man inte talade högt om.
Man avregistrerade G-CBNM för att föra över planet på amerikanskt register. Det tilltaget kom att - på ren svenska - skita sig totalt: Det fanns nämligen redan en Mustang med denna identitet på FAA:s register. Här passar det att läsa det föregående inlägget Twight Kalle - 2. Precis som det uttrycktes där blev det: Tror ikke flyet kan komme i luften før man evt. skaffer nye papirer.
Något slokörat fick "The Mustang formally known as Gul Kalle" ikläda sig nya siffror för USAAF serial 44-63864 dömdes av FAA att tillhöra N251L som återregistrerades den 16 april 2010. Det är alltså haveristen från Island 1963 som återuppstått, i princip är det väl en helt ny Mustang som byggts upp.
Nytt nummer på den airframe som tidigare var registrerad som SE-BKG i Sverige blev 44-12016. Den 6 maj 2010 infördes Mustangen på amerikanska registret som N98CF.
Innan 2011-års Flying Legends kunde man på denna webbplats läsa bland annat följande:
The Horsemen made their official UK debut at Flying Legends 2009, flying an extremely precise aerobatic display in three UK-based P-51Ds. This time round, they're bringing their own stallions, as the former 'Twilight Tear' returns to Duxford under a different guise as 'Fragile but Agile', accompanied by a UK newcomer in 'February'.
The importing of two US-based Mustangs has been a major undertaking and it's an absolute delight to have them here, let alone seeing them put through their paces by formation aerobatic artists Ed Shipley and Dan Friedkin. The Horsemen's mounts should ensure a healthy contingent of this potent fighter in the skies at this year's Flying Legends.
Ännu ett klipp från "duröret", klippet är inspelat söndagen den 10 juli.
Man brukar ibland säga om flygplan att allt runt tillverkningsplåten är reservdelar. Skulle vilja lägga till dokumentationen också. Det finns en juridisk aspekt i detta som jag tror för en utomstående känns avlägsen, svår att förstå. Detta hade jag tänkt att utveckla, men...nja, en annan gång kanske.
Den sista bilden från Pelle är tagen några dagar senare, då man monterat ner Mustangen för att packas in i en container för vidare befodran tillbaka till USA.
Slutligen, en egen bild på Mustangen från Ängelholm sommaren 1988. Det är så här som - åtminstone jag - vill minnas den, som Gul Kalle!
Därefter bekanta dig kanske med "Situation Gul Kalle" genom att ta en sväng förbi inlägget Twilight Kalle - 1.
Pelle Lindquist besökte Duxford när det var Flying Legends förra sommaren och tog några bilder som han ställt till bloggistens förfogande. Först ut är dock härovan en bild som han tog på samma plats redan den 20 april 2007. "The Mustang formerly known as Gul Kalle" håller på att moteras ner för att skeppas över till Atlanten för att vara med vid Mustangs & Legends i Columbus, Ohio.
Flygplanet var då registrerat i UK som G-CBNM och efter övningarna i Columbus flögs Mussen till Fighter Rebuilders i Chino för en omfattande genomgång. Att kalla det för restaurering kanske var känsligt, detta var ju en väldigt mycket orginal P-51D, eller om vi så vill; J 26. Tanken var att sälja Mustangen i USA, även om det var något man inte talade högt om.
Man avregistrerade G-CBNM för att föra över planet på amerikanskt register. Det tilltaget kom att - på ren svenska - skita sig totalt: Det fanns nämligen redan en Mustang med denna identitet på FAA:s register. Här passar det att läsa det föregående inlägget Twight Kalle - 2. Precis som det uttrycktes där blev det: Tror ikke flyet kan komme i luften før man evt. skaffer nye papirer.
Något slokörat fick "The Mustang formally known as Gul Kalle" ikläda sig nya siffror för USAAF serial 44-63864 dömdes av FAA att tillhöra N251L som återregistrerades den 16 april 2010. Det är alltså haveristen från Island 1963 som återuppstått, i princip är det väl en helt ny Mustang som byggts upp.
Nytt nummer på den airframe som tidigare var registrerad som SE-BKG i Sverige blev 44-12016. Den 6 maj 2010 infördes Mustangen på amerikanska registret som N98CF.
Innan 2011-års Flying Legends kunde man på denna webbplats läsa bland annat följande:
The Horsemen made their official UK debut at Flying Legends 2009, flying an extremely precise aerobatic display in three UK-based P-51Ds. This time round, they're bringing their own stallions, as the former 'Twilight Tear' returns to Duxford under a different guise as 'Fragile but Agile', accompanied by a UK newcomer in 'February'.
The importing of two US-based Mustangs has been a major undertaking and it's an absolute delight to have them here, let alone seeing them put through their paces by formation aerobatic artists Ed Shipley and Dan Friedkin. The Horsemen's mounts should ensure a healthy contingent of this potent fighter in the skies at this year's Flying Legends.
Ännu ett klipp från "duröret", klippet är inspelat söndagen den 10 juli.
Man brukar ibland säga om flygplan att allt runt tillverkningsplåten är reservdelar. Skulle vilja lägga till dokumentationen också. Det finns en juridisk aspekt i detta som jag tror för en utomstående känns avlägsen, svår att förstå. Detta hade jag tänkt att utveckla, men...nja, en annan gång kanske.
Den sista bilden från Pelle är tagen några dagar senare, då man monterat ner Mustangen för att packas in i en container för vidare befodran tillbaka till USA.
Slutligen, en egen bild på Mustangen från Ängelholm sommaren 1988. Det är så här som - åtminstone jag - vill minnas den, som Gul Kalle!
