2005 Roundup A La Lae
Detta inlägg kommer att leva i ett par dagar. Vart efter jag kommer på nya saker kommer jag fylla på med topics, detaljer, ändra, etc. Om man känner intresse av det här är det kanske läge att kolla då och då.
I alla mediala verksamheter summeras 2005 för fullt nu: Årets låt, -kaka, -bil, -spis, -uttalande, -flopp och så vidare. Personligen summerar vi året också, det hör till. Man befinner sig som enskild mitt i summeringsvågen och kommer inte undan. Men det är så, när man vänder blad. Det är ett avstamp mot det nya som ska komma. Det är bra på sätt och vis.
Så här sitter jag nu, lunchens stora kaffe är utbytt mot ett glas rött. I det stora hela tycker jag att det år som gick var ett av de sämre jag varit med om. Kanske bör sägas att jag är en kalenderbitare. Har en näst intill sjuklig förmåga att ha koll på när saker inträffat i världen som intresserar mig och, naturligtvis, i mitt egna liv.
Ska ändå börja med bra saker. Intryck från året som jag kommer bära med mig omgärdat med en ljus lyster. Att paddla en eftermiddag i ett tidvis mer brett än djupt vattendrag i Tjeckien i början på juni, detta tillsammans med klasspolaren Fredrik och en låda öl. Det var, trots den centraleuropiska platsen, mycket Sista färden-känsla i detta. Inspirerades då till att sjunga, eller skråla, negro spirutals, allt medan vi blev frånåkta (frånpaddlade?) av de övriga i klassen. Det enda som fattades var ett inavlat freak som iförd endast en lappad snickarbyxa sprang runt i skogen ut med ån, gärna med en mynningsladdare till Luky Luke-bössa, en sån med strutmynning ni vet.
Att se närmare tjugo Spitfire flyga följa John över ett regnigt Duxford i september. Speed, grace, och vilket ljud sen. Självklart blev man ordentligt förkyld dagen efter, men så här i efterhand var det tveklöst värt det. Micke, Nils och jag, tittade på varandra och bara skrattade. Kommer vi ihåg något av de andra inslagen i uppvisningen? Jodå, gubben som gasade med Rolls Royce Merlin-motor på en kärra på backen, detta utan hörselskydd. Jag älskar ljudet, men vill kunna uppleva det också. Men han älskade det än mer..
Men man behöver inte åka så långt för att få intryck som biter sig fast i minnet. En regnig eftermiddag i sena maj och en bilutflykt på smålandsvägarna är ett sånt. Årets fester? Brevik i augusti följt av midsommar i Dammen. Tillställningar nästgårds båda två.
Att se min systerson Elias börja krypa, stå och gå. Att med i princip inga medel alls få till en happening i Linköping i slutet av november. Att.. ja, det finns en del.
Men det som gjort livet dämpat 2005 var hur det blev i efterspelet i en precis i början på året avslutad relation. Tog det väldigt hårt när fröken föredetta fintade bort vänskapen som hon själv hade bett och bönat för några veckor tidigare. Jag har sällan känt mig nedrigare behandlad. Ord som respekt och moget låter ihåliga när de kommer ifrån henne. Förklaringarna, de är heller tyvärr inga förklaringar, snarare brist på-. Hade det varit förklaringar hade jag förstått. Så, nej, jag förstår inte. Jag förstår fortfarande inte. Och jag behöver förstå för att acceptera.
Enter 2006.
I alla mediala verksamheter summeras 2005 för fullt nu: Årets låt, -kaka, -bil, -spis, -uttalande, -flopp och så vidare. Personligen summerar vi året också, det hör till. Man befinner sig som enskild mitt i summeringsvågen och kommer inte undan. Men det är så, när man vänder blad. Det är ett avstamp mot det nya som ska komma. Det är bra på sätt och vis.
Så här sitter jag nu, lunchens stora kaffe är utbytt mot ett glas rött. I det stora hela tycker jag att det år som gick var ett av de sämre jag varit med om. Kanske bör sägas att jag är en kalenderbitare. Har en näst intill sjuklig förmåga att ha koll på när saker inträffat i världen som intresserar mig och, naturligtvis, i mitt egna liv.
Ska ändå börja med bra saker. Intryck från året som jag kommer bära med mig omgärdat med en ljus lyster. Att paddla en eftermiddag i ett tidvis mer brett än djupt vattendrag i Tjeckien i början på juni, detta tillsammans med klasspolaren Fredrik och en låda öl. Det var, trots den centraleuropiska platsen, mycket Sista färden-känsla i detta. Inspirerades då till att sjunga, eller skråla, negro spirutals, allt medan vi blev frånåkta (frånpaddlade?) av de övriga i klassen. Det enda som fattades var ett inavlat freak som iförd endast en lappad snickarbyxa sprang runt i skogen ut med ån, gärna med en mynningsladdare till Luky Luke-bössa, en sån med strutmynning ni vet.
Att se närmare tjugo Spitfire flyga följa John över ett regnigt Duxford i september. Speed, grace, och vilket ljud sen. Självklart blev man ordentligt förkyld dagen efter, men så här i efterhand var det tveklöst värt det. Micke, Nils och jag, tittade på varandra och bara skrattade. Kommer vi ihåg något av de andra inslagen i uppvisningen? Jodå, gubben som gasade med Rolls Royce Merlin-motor på en kärra på backen, detta utan hörselskydd. Jag älskar ljudet, men vill kunna uppleva det också. Men han älskade det än mer..
Men man behöver inte åka så långt för att få intryck som biter sig fast i minnet. En regnig eftermiddag i sena maj och en bilutflykt på smålandsvägarna är ett sånt. Årets fester? Brevik i augusti följt av midsommar i Dammen. Tillställningar nästgårds båda två.
Att se min systerson Elias börja krypa, stå och gå. Att med i princip inga medel alls få till en happening i Linköping i slutet av november. Att.. ja, det finns en del.
Men det som gjort livet dämpat 2005 var hur det blev i efterspelet i en precis i början på året avslutad relation. Tog det väldigt hårt när fröken föredetta fintade bort vänskapen som hon själv hade bett och bönat för några veckor tidigare. Jag har sällan känt mig nedrigare behandlad. Ord som respekt och moget låter ihåliga när de kommer ifrån henne. Förklaringarna, de är heller tyvärr inga förklaringar, snarare brist på-. Hade det varit förklaringar hade jag förstått. Så, nej, jag förstår inte. Jag förstår fortfarande inte. Och jag behöver förstå för att acceptera.
Enter 2006.
